Yoga Sutras är vad man enkelt beskrivet kan kalla yogans handbok och författaren är den mytomspunna Patanjali. I Yoga Sutras beskriver Patanjali yogans åtta grenar till upplysthet, eller ”bliss”. För varje gren klättrar vi högre upp i vårt medvetna och längre ner hittar du länken till Vidya Heisels artikel som bryter ner den första grenen, yamas, och dess fem riktlinjer för moraliskt beteende gentemot omvärlden. Texten skrevs för flera tusen år sedan och som yogi på 2000-talet är det intressant att reflektera över hur man kan applicera dem på sitt liv. Yoga som tradition har rötter flera tusen år tillbaka, något som kan ge stöd i vissa funderingar eftersom vi vet att våra problem inte är nya. Problemen uppdagades kanske för fem tusen år sedan, och sättet de då hanterades på kan ge dig en fingervisning för hur du själv kan bemöta dem idag. Samtidigt är texterna just det, flera tusen år gamla, och från en annan kultur. Författaren själv, Patanjali, sägs vara en man med åtta kobrahuvuden som föddes fallande ner från himlen och landade i en blomma. Så hur läser vi dem och tar med oss råden in i tvåtusentalet?
De ursprungliga sutras är skrivna på sanskrit och med ett språk och sätt som ofta kräver att en erfaren lärare tolkar dem åt dig. Problemet med att låta någon annan tolka dem är att du får deras sanning, deras version och deras tankar. Om det är så det har lärts ut i flera tusen år jobbar vi alltså utifrån värderingar och riktlinjer som var aktuella tretusen år före Kristus. Oavsett vad du vill lära dig mer om borde du alltid ifrågasätta allt du lär dig och inte fastna i någon annans tolkning.
Alla tolkningar nedan är utifrån texter jag läst, workshops jag varit på och diskussioner jag deltagit i. De är alltså mina tolkningar. Jag uppmanar dig verkligen att ifrågasätta, undersöka och känna efter vad yamas är för dig och hur du kan applicera dem på ditt liv.
Moderna tolkningar av yamas
Ahimsa – att inte skada – är den första yama och uppges ofta vara den som, om den hålls mot någon annan, ska prioriteras först. Att inte skada någon är det exemplet som lyfts. Att inte mörda, inte göra illa med ord, och såklart det där med djur. Att inte döda dem för dina behov. Efter många timmars prat och funderande kring denna vill jag ändå uppmana dig att dyka djupare in på denna yama och vända den mot dig själv – att aldrig skada dig själv.
Om du slår någon annan kommer du skada dig själv, du kommer fysiskt skada handen som slår, men du kommer också skada dig själv med känslorna som leder upp till att du slår, och känslorna som följer slaget. Samma sak med alla dina handlingar. Om du mår dåligt över dina val skadar du dig själv.
Om vi tittar på frågan med att äta djur då? Den är inte helt oproblematisk och jag kan inte säga hur du ska resonera, men ofta när du praktiserat yoga ett tag får du ökad empati och tankarna går till djuren. Därför väljer många att bli veganer eller vegetarianer. Om du efter noga övervägande känner att det inte är hållbart, utan nöjer dig med att minska på köttintaget, välja ekologiskt och vara mer medveten om vad du äter – låt det vara ditt val och må bra över det. Stress, ångest och dåligt samvete skadar också. Stå fast vid ditt val och lev med respekt för alla ting.
Satya – att inte ljuga – kan tyckas vara lättare att tolka. Du ska vara sann mot dig själv och andra, så var det klart. Men vi vet inte alltid när vi ljuger för oss själva. För att ta reda på din sanning behöver du tillbringa tid med dig själv, i tystnad, bortom sorl och stimuli. Idag är det bristvara. Vi får konstant input och eftersom det triggar belöningssystemet så mår vi bra och fortsätter hellre att döva sinnet med Facebook, mobilappar och TV-tittande för att slippa ta tag i den jobbiga och obekväma sanningen.
Nästa gång du väntar på tåget eller bussen och får en impuls att ”bara kolla mobilen” – låt bli och se hur du mår. Där har du en bra början för att hitta din sanning. Vet du redan vilka sanningar du vill leva efter men har en massa bra ursäkter om varför du inte kan hålla dig till dem idag, så är det kanske där du ska börja vara sann mot dig själv.
Asteya – att inte stjäla – andras saker, tid eller andras idéer. Vi har alla upplevt stunder då vi känt ett begär till andras ägor. Asteya berör den fysiska handlingen, men också den emotionella önskan att ta någon annans saker. När du arbetar med att känna tacksamhet över det du har minskar begäret till andras saker och du blir uppfylld av det som redan finns i ditt liv.
Brahmacarya – att inte slösa med energi – framförallt menas då här din sexuella energi. Om vi bryter ner ordet betyder ”brahma” det universella självet och ”charya” att vara dedikerad, så för de gamla munkarna innebar det att helt frånsäga sig sex och äktenskap för att hänge sitt liv åt Gud. Hur är det relevant för dig idag? Kanske innebär det att du inte använder sex för att döva känslor, eller att du bygger en stark relation till din egen sexualitet så du kan använda den på ett sätt som visar på självrespekt.
Aparigraha – att inte vara girig eller bli överväldigad av sitt ägarskap av ting – även om det är dina egna ägodelar. Skillnaden mellan asteya som också berör girighet, är att det här handlar om den fysiska och emotionella biten av att köpa en ny produkt för att du vill ha den senaste utgåvan, även om den du redan har fortfarande fungerar.
Vilka reflektioner har du kring yogans riktlinjer?
Av Veronica Jäderlund
LÄS MER: Yogans åtta grenar: Yamas
LÄS MER: En yogasekvens för din inre krigare
