Med nyfikenhet, kärlek och massor av värme delar jag med mig av mina yogaäventyr – på och av mattan

Veronica
Jäderlund

Tystnad

Mindset, Yoga 22 Sep
call your power by name

Så mycket att säga, mest till mig själv just nu
Eller framförallt lyssna, ta mig tid för tystnaden

Möten, klasser, deadlines och försöka ses Martin i ögonen ibland också när vi passerar varandra i dörren på väg till allt som sker just nu

Prioritera min egen praktik, den fysiska och mentala, att andas
In och ut
Stänga av allt, koppla ned, plugga ur
Ha det tråkigt, stirra i taket, låta tankarna ta vilken form de vill

En macka i farten, lunch framför Netflix och korta flöden
Måste få till det andra
Texter, kunder, elever
Någon annans mål och leveranser

Så mycket att göra nu
Men prioriterar tystnaden

Så mycket att säga, mest till mig själv just nu
Eller framförallt lyssna, ta mig tid för tystnaden

Möten, klasser, deadlines och försöka ses Martin i ögonen ibland också när vi passerar varandra i dörren på väg till allt som sker just nu

Prioritera min egen praktik, den fysiska och mentala, att andas
In och ut
Stänga av allt, koppla ned, plugga ur
Ha det tråkigt, stirra i taket, låta tankarna ta vilken form de vill

En macka i farten, lunch framför Netflix och korta flöden
Måste få till det andra
Texter, kunder, elever
Någon annans mål och leveranser

Så mycket att göra nu
Men prioriterar tystnaden

Tacksamhetstisdag – Yogahelg i Munkedal

Yoga 20 Sep
yoga med vevve

Jag tyckte jag var tillbaka i flödet, hade saker och ting under kontroll – BAM så var det helg och jag hade inte ens hunnit blogga. Haha nåväl, bara att observera och acceptera.
Helgen tillbringades i Munkedal (ligger precis utanför Uddevalla, på Bästkusten) på DreamBody Gym, ägt av en av de där coola, fantastiska människorna jag ”råkat”(råkar verkligen något hända?) träffa i mitt liv: Camilla Johansson. 4-barns mamma, tvärsmart, uppfinningsrik, kärleksfull och asrolig, vad mer kan en önska?

Hon vill ha mer yoga i Munkedal och tänkte att jag skulle vara gnistan som drog igång det hela, jag mottog hedersuppdraget med stolthet. I lördags arbetade vi med armbalanser under första klassen Root to Rise, för den som ville prova på handstånde eller armbalanser, men tänker ”jag orkar inte eller kan inte”. Fokus var:
– rörlighet i bröstrygg
– aktivera ryggen och axlar för att släppa spänning i nacken
– hur hitta aktivering mag- och ryggmsukler
Sedan varvade vi ned med yin-klassen Creating space.

I söndags blev det bara en klass, som jag döpte till Dance, dance, dance. Jag tycker att stunden på mattan är ett perfekt tillfälle att stänga av musiken, sorlet, distraktionerna och sjunka in i sig själv. Men det finns också tillfällen då vi blir för seriösa och tar vår praktik (och oss själva) på för stort allvar, så den här klassen ville jag bara bjuda in till att sjunga, dansa och finna glädjen i yoga. Några släppte loss helt och hållet, sjöng med och rörde sig utanför tid och rum, andra öppnade upp dörren till det nya lite på glänt – allt inom sinom tid.

Tacksam för att ha Camilla i mitt liv, att hon bjöd in mig till sitt space, att så många härliga nya yogivänner tog sig till DB för att utforska yoga och bidrog till den avslappnade och sköna stämning som blev i salen.
Oftast blir jag så upptagen med att DJ:a att jag glömmer ta bilder men Camilla var flink nog att få några bilder som jag kan bjuda på:

yoga med vevve yoga med vevve yoga med vevve yoga med vevve yoga med vevve yoga med vevve yoga med vevve yoga med vevve yoga med vevve

Jag tyckte jag var tillbaka i flödet, hade saker och ting under kontroll – BAM så var det helg och jag hade inte ens hunnit blogga. Haha nåväl, bara att observera och acceptera.
Helgen tillbringades i Munkedal (ligger precis utanför Uddevalla, på Bästkusten) på DreamBody Gym, ägt av en av de där coola, fantastiska människorna jag ”råkat”(råkar verkligen något hända?) träffa i mitt liv: Camilla Johansson. 4-barns mamma, tvärsmart, uppfinningsrik, kärleksfull och asrolig, vad mer kan en önska?

Hon vill ha mer yoga i Munkedal och tänkte att jag skulle vara gnistan som drog igång det hela, jag mottog hedersuppdraget med stolthet. I lördags arbetade vi med armbalanser under första klassen Root to Rise, för den som ville prova på handstånde eller armbalanser, men tänker ”jag orkar inte eller kan inte”. Fokus var:
– rörlighet i bröstrygg
– aktivera ryggen och axlar för att släppa spänning i nacken
– hur hitta aktivering mag- och ryggmsukler
Sedan varvade vi ned med yin-klassen Creating space.

I söndags blev det bara en klass, som jag döpte till Dance, dance, dance. Jag tycker att stunden på mattan är ett perfekt tillfälle att stänga av musiken, sorlet, distraktionerna och sjunka in i sig själv. Men det finns också tillfällen då vi blir för seriösa och tar vår praktik (och oss själva) på för stort allvar, så den här klassen ville jag bara bjuda in till att sjunga, dansa och finna glädjen i yoga. Några släppte loss helt och hållet, sjöng med och rörde sig utanför tid och rum, andra öppnade upp dörren till det nya lite på glänt – allt inom sinom tid.

Tacksam för att ha Camilla i mitt liv, att hon bjöd in mig till sitt space, att så många härliga nya yogivänner tog sig till DB för att utforska yoga och bidrog till den avslappnade och sköna stämning som blev i salen.
Oftast blir jag så upptagen med att DJ:a att jag glömmer ta bilder men Camilla var flink nog att få några bilder som jag kan bjuda på:

yoga med vevve yoga med vevve yoga med vevve yoga med vevve yoga med vevve yoga med vevve yoga med vevve yoga med vevve yoga med vevve

No mud No lotus – min vecka from hell + yogaretreat och tacksamhetstisdag

Mindset 13 Sep
no mud no lotus

God morgon yogis
I morse fick jag vakna upp i min sköna säng, bredvid min fantastiska Martin till en TacksamhetsTisdag. Oslagbart och behövligt efter förra veckan, linnet sammanfattar det bra: No mud No lotus:

För ca två månader sedan kontaktar personen jag hyrt hus av för veckan mig och säger att hen sålt huset. Det startar en intressant period med att inte kunna ta med alla som anmält intresse till resan, invänta svar om ersättningsbostad, först ‘den här’ sen nej sen ja sen..ni hajjar. Den slutgiltiga lokationen var dyrare och hade inte tillräckligt med sängar, så i dagarna innan jag åker ner håller jag alltså på och diskuterar sånt som borde vara klart för länge sedan.
Det väl löst, och vi alla nere på plats försvinner elen i tid och otid, vi får vattnet avstängt och i lördags kommer vi hem från en surflektion till att vår kock sitter i duschen då hon börjat brinna (3:e gradens brännskador, opererades igår). Natten mellan söndag och måndag tar jag in på ett sunkigt Air B’nB (där de höll på och bygga i lägenheten hela natten) för att komma i väg med flyget (som tackochlov gick felfritt) och när jag kommer hem till mitt älskade Gnesta finner jag att de gjort inbrott i min bil; försäkringsbolaget stängt och en timma telefonkö till 11414 – fest. Ja just…och så fick jag just mens (haha ketchupeffekten får ny innebörd).

Det är ganska lätt att tappa suget på grund av det här, att tänka ”jag skiter i allt” eller ta det som tecken att jag uppenbarligen inte ska arrangera fler resor (jag lovar att den tanken och känslan har slagit mig några gånger), men jag känner mig inte nere för räkning. Jag har inget klämkäckt citat att fylla på med här, men varje gång när det känts som att det blivit för mycket i allt det här har jag tagit ett steg tillbaka, andats och insett att ‘wow okej, jag kommer klara det här’. Förut har jag alltid drunknat i känslan av att var överväldigad, men nu helt plötsligt (eller ja, plötsligt my arse har jobbat ganska mycket med det iom yogan och stött på en hel del utmaningar under mina levnadsår) kände jag mer som att ‘det här är jobbigt men inte ohanterbart’ så det vara bara att möta det.

Nu var det ju inte bara skit förra veckan, faktiskt inte ens övervägande. Jag hade en fantastisk grupp kvinnor från alla delar av landet (Lund, Göteborg, Stockholm, Åre), olika faser i livet och med så mycket livserfarenhet. Tillsammans skapade vi snabbt en känsla av öppenhet där alla kunde dela fritt och samtalen varierade från djupa och innerliga ämnen, till pojkar, pubis och asgarv. En massa yoga – meditation, asana, linjering, svett, yin -, fantastisk surf, möten med Portugisisk kultur och alla härliga människor som tog hand om oss i Ericeira. Jag fick se nya sidor av mig själv, som yogalärare men också i min karaktär, eller som Majja så grymt fått till det i en intention att jag har förmåga att vara ‘förändringsbar’.

Chef red-Sara sammanfattar no mud no lotus med lite flärd: ”Vi måste dricka piss innan vi kan dricka champagne”, mitt 2016 innan det här var Crystal, så jag behövde lite utmaning inför en fantastisk höst och blommande 2017. Jag tar med mig veckan och fortsätter fram är tacksam för att jag skapar mitt liv, och alla delar däri, med grunden i passion och kärlek (som Sofia skriver om).
Jag avslutar med lite bilder från veckan:
call your power by name call your power by namecall your power by name  call your power by namecall your power by name call your power by name

 

God morgon yogis
I morse fick jag vakna upp i min sköna säng, bredvid min fantastiska Martin till en TacksamhetsTisdag. Oslagbart och behövligt efter förra veckan, linnet sammanfattar det bra: No mud No lotus:

För ca två månader sedan kontaktar personen jag hyrt hus av för veckan mig och säger att hen sålt huset. Det startar en intressant period med att inte kunna ta med alla som anmält intresse till resan, invänta svar om ersättningsbostad, först ‘den här’ sen nej sen ja sen..ni hajjar. Den slutgiltiga lokationen var dyrare och hade inte tillräckligt med sängar, så i dagarna innan jag åker ner håller jag alltså på och diskuterar sånt som borde vara klart för länge sedan.
Det väl löst, och vi alla nere på plats försvinner elen i tid och otid, vi får vattnet avstängt och i lördags kommer vi hem från en surflektion till att vår kock sitter i duschen då hon börjat brinna (3:e gradens brännskador, opererades igår). Natten mellan söndag och måndag tar jag in på ett sunkigt Air B’nB (där de höll på och bygga i lägenheten hela natten) för att komma i väg med flyget (som tackochlov gick felfritt) och när jag kommer hem till mitt älskade Gnesta finner jag att de gjort inbrott i min bil; försäkringsbolaget stängt och en timma telefonkö till 11414 – fest. Ja just…och så fick jag just mens (haha ketchupeffekten får ny innebörd).

Det är ganska lätt att tappa suget på grund av det här, att tänka ”jag skiter i allt” eller ta det som tecken att jag uppenbarligen inte ska arrangera fler resor (jag lovar att den tanken och känslan har slagit mig några gånger), men jag känner mig inte nere för räkning. Jag har inget klämkäckt citat att fylla på med här, men varje gång när det känts som att det blivit för mycket i allt det här har jag tagit ett steg tillbaka, andats och insett att ‘wow okej, jag kommer klara det här’. Förut har jag alltid drunknat i känslan av att var överväldigad, men nu helt plötsligt (eller ja, plötsligt my arse har jobbat ganska mycket med det iom yogan och stött på en hel del utmaningar under mina levnadsår) kände jag mer som att ‘det här är jobbigt men inte ohanterbart’ så det vara bara att möta det.

Nu var det ju inte bara skit förra veckan, faktiskt inte ens övervägande. Jag hade en fantastisk grupp kvinnor från alla delar av landet (Lund, Göteborg, Stockholm, Åre), olika faser i livet och med så mycket livserfarenhet. Tillsammans skapade vi snabbt en känsla av öppenhet där alla kunde dela fritt och samtalen varierade från djupa och innerliga ämnen, till pojkar, pubis och asgarv. En massa yoga – meditation, asana, linjering, svett, yin -, fantastisk surf, möten med Portugisisk kultur och alla härliga människor som tog hand om oss i Ericeira. Jag fick se nya sidor av mig själv, som yogalärare men också i min karaktär, eller som Majja så grymt fått till det i en intention att jag har förmåga att vara ‘förändringsbar’.

Chef red-Sara sammanfattar no mud no lotus med lite flärd: ”Vi måste dricka piss innan vi kan dricka champagne”, mitt 2016 innan det här var Crystal, så jag behövde lite utmaning inför en fantastisk höst och blommande 2017. Jag tar med mig veckan och fortsätter fram är tacksam för att jag skapar mitt liv, och alla delar däri, med grunden i passion och kärlek (som Sofia skriver om).
Jag avslutar med lite bilder från veckan:
call your power by name call your power by namecall your power by name  call your power by namecall your power by name call your power by name

 

När yogan går på djupet – Call Your Power By Name

Mindset, Yoga 5 Sep
call your power by name

Jag myser fortfarande i eftervågorna av dagens magi, det som verkligen sker när yogan går på djupet. Igår kom resten av gillet till huset där vi bor under veckan, vi hann knappt säga hej innan alla kraschade i sängen efter flygresor och skumpig transfer på grusvägar – en helt fantastisk grupp på sex starka kvinnor. Idag var det dags för vår första gemensamma klass, tema jord och grundning, tre av dem har yoga för mig tidigare och tre var nya vänner så jag fick känna in gruppen lite och stämma av vibbarna. Efter morgonklassen – på takterrasen till soluppgången – åkte några av oss på surflektion (mer om det sen) och några softade i solen. Sedan var det dags för kvällsklassen: wow!

Inte så mycket wow i vad jag gjorde, mer i hur alla verkligen klev fram och gjorde sitt mesta av klassen. Det var verkligen slow flow och yin, något som för mig är en riktigt utmaning. Jag har lätt att göra roliga, snabba, härliga klasser, men när det blir lugnare, öppnar upp, går djupare, kräver tystnad – då är jag utanför min bekvämlighetszon. Även om jag känner mig mer och mer hemma i det för egen del arbetar jag fortfarande på att leverera klasser ”bortom ytan” ibland, jag känner ”vem fan är jag att prata om det här, och de som ligger där på mattan måste tycka att jag pratar så jvla mycket skit” – det är något jag arbetar på.

Anyways, slow, yin, deep stuffs; efter klassen samlade vi oss i en delnings-cirkel, där ordet och ämnet är fritt, all får del precis vad som kommer till dem och det var som att det här första lagret av motstånd, skyddsmur, ego bara droppades – det blev direkt till kärnan av allt och samtalet, ärligheten, fortsatte under middagen. Ämnen som räknas, berör, omfattar alla. Prestation, säga sin sanning, egenvärde, kulturkrockar, att dela med sig av erfarenheter, ta ansvar för sitt liv. Det här är vad jag vill prata om, skiter i väder eller hur bilen går, jag vill veta vad som stormar i dig just nu. Och jag är tacksam, ödmjuk och taggad över att dessa fantastiska kvinnor öppnade upp och ville dela med sig av sig. Ser fram emot en vecka med fler intressanta samtal och wow-moments.
Nu sova och låta dagen smälta in.

Jag myser fortfarande i eftervågorna av dagens magi, det som verkligen sker när yogan går på djupet. Igår kom resten av gillet till huset där vi bor under veckan, vi hann knappt säga hej innan alla kraschade i sängen efter flygresor och skumpig transfer på grusvägar – en helt fantastisk grupp på sex starka kvinnor. Idag var det dags för vår första gemensamma klass, tema jord och grundning, tre av dem har yoga för mig tidigare och tre var nya vänner så jag fick känna in gruppen lite och stämma av vibbarna. Efter morgonklassen – på takterrasen till soluppgången – åkte några av oss på surflektion (mer om det sen) och några softade i solen. Sedan var det dags för kvällsklassen: wow!

Inte så mycket wow i vad jag gjorde, mer i hur alla verkligen klev fram och gjorde sitt mesta av klassen. Det var verkligen slow flow och yin, något som för mig är en riktigt utmaning. Jag har lätt att göra roliga, snabba, härliga klasser, men när det blir lugnare, öppnar upp, går djupare, kräver tystnad – då är jag utanför min bekvämlighetszon. Även om jag känner mig mer och mer hemma i det för egen del arbetar jag fortfarande på att leverera klasser ”bortom ytan” ibland, jag känner ”vem fan är jag att prata om det här, och de som ligger där på mattan måste tycka att jag pratar så jvla mycket skit” – det är något jag arbetar på.

Anyways, slow, yin, deep stuffs; efter klassen samlade vi oss i en delnings-cirkel, där ordet och ämnet är fritt, all får del precis vad som kommer till dem och det var som att det här första lagret av motstånd, skyddsmur, ego bara droppades – det blev direkt till kärnan av allt och samtalet, ärligheten, fortsatte under middagen. Ämnen som räknas, berör, omfattar alla. Prestation, säga sin sanning, egenvärde, kulturkrockar, att dela med sig av erfarenheter, ta ansvar för sitt liv. Det här är vad jag vill prata om, skiter i väder eller hur bilen går, jag vill veta vad som stormar i dig just nu. Och jag är tacksam, ödmjuk och taggad över att dessa fantastiska kvinnor öppnade upp och ville dela med sig av sig. Ser fram emot en vecka med fler intressanta samtal och wow-moments.
Nu sova och låta dagen smälta in.

God morgon från Portugal

Yoga 4 Sep
surya namaskar

Solen lyser i ansiktet och snart kommer resten av gänget för veckans yogaretreat. Är fortfarande lite ogrundad så har sovit riktigt dåligt, kunde inte riktigt slappna av helt själv, i ett främmande hus med ovana ljud, men när jag gick upp och rullade ut min matta var det som att allt annat försvann. Det var den delen av Hemma som jag behövde för att landa – where ever I lay my yogamat is home – såg jag någonstans, i morse förstod jag vad det innebar.

Nu är det planera inköp för veckan, bli upplockad för Yoga Pop Up & Brunch med Nazareno Grisolia, sedan mysa i solen och invänta att mina husgäster börjar droppa in.
Jag håller er uppdaterade under veckan, men nu önskar jag er en trevlig söndag

Solen lyser i ansiktet och snart kommer resten av gänget för veckans yogaretreat. Är fortfarande lite ogrundad så har sovit riktigt dåligt, kunde inte riktigt slappna av helt själv, i ett främmande hus med ovana ljud, men när jag gick upp och rullade ut min matta var det som att allt annat försvann. Det var den delen av Hemma som jag behövde för att landa – where ever I lay my yogamat is home – såg jag någonstans, i morse förstod jag vad det innebar.

Nu är det planera inköp för veckan, bli upplockad för Yoga Pop Up & Brunch med Nazareno Grisolia, sedan mysa i solen och invänta att mina husgäster börjar droppa in.
Jag håller er uppdaterade under veckan, men nu önskar jag er en trevlig söndag

Hur soluppgången hjälper min IBS

Yoga 2 Sep
yoga ibs

I morse när jag steg upp var himlen målad i knallrosa och eldgult, det var som att jag smög in i födseln av ett ögonblick för jag hann knappt se det nå sin kulmen innan all färg mattades ut och grådis tog över som primärfärg. Jag har en dikt, Ordinary Magic, som jag brukar läsa på mina klasser med raden ”oavsett om du är där eller inte, går solen upp varje morgon och skapar livet och det är upp till dig om du är där för att se det”.

Som jag ältat har de senaste veckorna inneburit tankestorm i mitt huvud, och därför även storm i magen. Även om jag har massa idéer och ibland tar på mig för mycket, vilket kan leda till att magen säger ”varning”, hade jag nästan glömt min IBS, det har liksom flutit på ganska bra, jag kan tillochmed äta gluten igen. Men så kom den här perioden och, utan att bli allt för grafisk, de IBS-relaterade symptomen. Lösningen är snäll mat, att tillåta mig själv mina 2-timmars-siestor och meditation. I morse blev det en timme yinyoga (utan musik och med fokus på andetaget) följt av 30 minuter OSHO-meditation och morgonpromenad med M. En mjukstart för magen och resten av kroppen.

Med hjälp av yogan, förmågan och möjligheten att faktiskt ta mitt ansvar och se solen gå upp, meditera, upptäcka det extraordinära i det ordinära kan jag läka mig själv. Jag säger absolut inte att vi totalt ska överge västerländsk medicin, men när min IBS var som värst fick jag ett recept på något och orden ”vi kan inte göra mer”. Den medicinen gjorde inget bättre, gav mig bara bieffekter, och var definitivt inte vad jag behövde. Allt jag behövde var lite soluppgång och ordinary magic.

I morse när jag steg upp var himlen målad i knallrosa och eldgult, det var som att jag smög in i födseln av ett ögonblick för jag hann knappt se det nå sin kulmen innan all färg mattades ut och grådis tog över som primärfärg. Jag har en dikt, Ordinary Magic, som jag brukar läsa på mina klasser med raden ”oavsett om du är där eller inte, går solen upp varje morgon och skapar livet och det är upp till dig om du är där för att se det”.

Som jag ältat har de senaste veckorna inneburit tankestorm i mitt huvud, och därför även storm i magen. Även om jag har massa idéer och ibland tar på mig för mycket, vilket kan leda till att magen säger ”varning”, hade jag nästan glömt min IBS, det har liksom flutit på ganska bra, jag kan tillochmed äta gluten igen. Men så kom den här perioden och, utan att bli allt för grafisk, de IBS-relaterade symptomen. Lösningen är snäll mat, att tillåta mig själv mina 2-timmars-siestor och meditation. I morse blev det en timme yinyoga (utan musik och med fokus på andetaget) följt av 30 minuter OSHO-meditation och morgonpromenad med M. En mjukstart för magen och resten av kroppen.

Med hjälp av yogan, förmågan och möjligheten att faktiskt ta mitt ansvar och se solen gå upp, meditera, upptäcka det extraordinära i det ordinära kan jag läka mig själv. Jag säger absolut inte att vi totalt ska överge västerländsk medicin, men när min IBS var som värst fick jag ett recept på något och orden ”vi kan inte göra mer”. Den medicinen gjorde inget bättre, gav mig bara bieffekter, och var definitivt inte vad jag behövde. Allt jag behövde var lite soluppgång och ordinary magic.

Tidig filosofistund har guld i mun

Mindset 1 Sep
gnesta yoga

God torsdag gänget, igår var en ”göra ingenting”-dag och det öppnade upp för så mycket i huvudet. Eller…göra ingenting är inte helt rätt, vi hade en massa män över på kvällen för att göra årets NFL fantasy Football (har ju en titel att försvara) och jag fann mig själv i ett hetlevrat samtal med en av herrarna som var speciellt pratsugen denna onsdagskväll. Vi kom in på, de för min umgängeskrets, standardämnen som det politiska läget i Sverige, jämställdhet och livsstilsval. Jag trodde jag var fördomsfri men han höll upp spegeln och totalt exponerade flera av mina fördomar som jag tyckt varit helt självklart från min sida (ämnet var folk som strävar efter att festa för resten av livet). Visst sved det till lite men mer älskar jag när andra uppmärksammar mig på instängda åsikter, det är ju då jag får chans att växa.

Utöver det hände det verkligen ingenting, jag tvärkrashade efter att ha haft en intensiv vecka med en massa strul inför mitt retreat som är i Portugal nästa vecka. Det är löst nu, mycket tack vare den briljanta Lisa, men det har sugit musten i mig. Så gårdagens sadhana blev att sova 2 timmar mitt på dagen. Mina nyfikna yogis från helgens utbildning har som hemläxa att etablera sin sadhana under denna månad som är fram tills nästa träff, och den ska inkludera pranayama (andningsövningar), asanas (fysiska positioner), meditation och shavasana (död mans pose). Jag tycker att det är bra saker att inkludera när en etablerar sin dagliga praktik, för att få in vana och rutin. Men min sadhana ser inte ut så längre, eller periodvis gör den det men som igår; det enda min kropp, eller kanske framförallt min hjärna, behövde var att släppa taget och kollapsa. Imorse var det uppstigning 05:30 – business as usual – och direkt till mattan för att väcka kroppen med sin, pranayama och meditation.
Disciplin absolut, men inte bortom den viktiga aspekten att lära dig lyssna in din egen kropps signaler.

Hur ser din sadhana ut just nu?
Är det samma varje dag eller varierar du?
Oavsett vilken – varför?

God torsdag gänget, igår var en ”göra ingenting”-dag och det öppnade upp för så mycket i huvudet. Eller…göra ingenting är inte helt rätt, vi hade en massa män över på kvällen för att göra årets NFL fantasy Football (har ju en titel att försvara) och jag fann mig själv i ett hetlevrat samtal med en av herrarna som var speciellt pratsugen denna onsdagskväll. Vi kom in på, de för min umgängeskrets, standardämnen som det politiska läget i Sverige, jämställdhet och livsstilsval. Jag trodde jag var fördomsfri men han höll upp spegeln och totalt exponerade flera av mina fördomar som jag tyckt varit helt självklart från min sida (ämnet var folk som strävar efter att festa för resten av livet). Visst sved det till lite men mer älskar jag när andra uppmärksammar mig på instängda åsikter, det är ju då jag får chans att växa.

Utöver det hände det verkligen ingenting, jag tvärkrashade efter att ha haft en intensiv vecka med en massa strul inför mitt retreat som är i Portugal nästa vecka. Det är löst nu, mycket tack vare den briljanta Lisa, men det har sugit musten i mig. Så gårdagens sadhana blev att sova 2 timmar mitt på dagen. Mina nyfikna yogis från helgens utbildning har som hemläxa att etablera sin sadhana under denna månad som är fram tills nästa träff, och den ska inkludera pranayama (andningsövningar), asanas (fysiska positioner), meditation och shavasana (död mans pose). Jag tycker att det är bra saker att inkludera när en etablerar sin dagliga praktik, för att få in vana och rutin. Men min sadhana ser inte ut så längre, eller periodvis gör den det men som igår; det enda min kropp, eller kanske framförallt min hjärna, behövde var att släppa taget och kollapsa. Imorse var det uppstigning 05:30 – business as usual – och direkt till mattan för att väcka kroppen med sin, pranayama och meditation.
Disciplin absolut, men inte bortom den viktiga aspekten att lära dig lyssna in din egen kropps signaler.

Hur ser din sadhana ut just nu?
Är det samma varje dag eller varierar du?
Oavsett vilken – varför?

Tacksamhetstisdag – mannen i mitt liv

30 Aug
mannen i mitt liv

För åtta år sedan var jag i stormens öga, eller jag var nog stormen själv, ingen kan väl påstå att jag är en sinnebilden av lugnet idag men där stod jag på ruinens brant. Mitt i allt träffade jag dig, ett ansikte i förbifarten trodde jag då, men du kom att stanna, att bli min stöttepelare, min livskamrat och min bästa vän. Du fortsätter att göra mig galen, ibland över småsaker, oftast av kärlek. Du ifrågasätter och låter mig inte komma undan med mitt lena munläder som kan smickra de flesta.

När jag blir eld och lågor över något står du vid in sida och hejar på, samtidigt som du ger mina grandiosa planer en smula verklighetsförankring. När jag känner mig som sämst behöver jag bara se mig själv genom dina ögon för att lyftas till skyarna igen och jag strävar varje dag mot att du ska se dig själv som genom mina ögon; varm, kärleksfull, knasig, intelligent och världens bästa människa.

Tack för allt du ger mig och allt du gör

För åtta år sedan var jag i stormens öga, eller jag var nog stormen själv, ingen kan väl påstå att jag är en sinnebilden av lugnet idag men där stod jag på ruinens brant. Mitt i allt träffade jag dig, ett ansikte i förbifarten trodde jag då, men du kom att stanna, att bli min stöttepelare, min livskamrat och min bästa vän. Du fortsätter att göra mig galen, ibland över småsaker, oftast av kärlek. Du ifrågasätter och låter mig inte komma undan med mitt lena munläder som kan smickra de flesta.

När jag blir eld och lågor över något står du vid in sida och hejar på, samtidigt som du ger mina grandiosa planer en smula verklighetsförankring. När jag känner mig som sämst behöver jag bara se mig själv genom dina ögon för att lyftas till skyarna igen och jag strävar varje dag mot att du ska se dig själv som genom mina ögon; varm, kärleksfull, knasig, intelligent och världens bästa människa.

Tack för allt du ger mig och allt du gör

Min yogaspaning – Simon Krohns bok Närmare Något

simon krohn närmare något

Dags för Min yogaspaning – Simon Krohns bok Närmare Något.
Jag har tipsat om den tidigare, det var en lång intervju med honom i tidigare nummer av Yoga World och vi puffade för boken här när den skulle släppas (du hittar den här). Nu kommer alltså recensionen.

Mitt första möte med Simon var på mitt första Yoga Games, jag och min rumskamrat sitter och mumsar i mig frukost när den här långa glada dansken kommer och frågar om han får joina oss, vi har ett trevligt samtal sedan beger vi oss. Senare inser jag att den vänliga, spralliga, mannen är Simon Krohn och ska hålla klass på gamesen. Oavsett om du har träffat honom tidigare eller inte möter han alla med ett leende, det är som att han har hittat ”det där” inom sig själv så det finns ingen anledning att föreställa sig eller se ner på någon. Allt är som det ska.
När jag vid Yoga Games i Göteborg i år träffade honom igen och gick på hans föreläsning fick jag en inte så liten man-crush, tyngd bakom det han säger och skrattar åt sina egna skämt – mer sånt åt yogacommunityt!

Varför jag inleder med det här är för att jag inledningsvis i Simon Krohns bok Närmare Något inte riktigt såg det här avkopplade som jag känner när jag pratar med Simon. Den börjar väldigt djupt och allvarligt, eller kanske rättare sagt fokuserad så mina tankar om hur boken skulle fortsätta ledde mig att föreställa en tradig faktabok. Efter första kapitlet kom det positivt att slappna av och resten av boken fortsatte i Simons informativa, ödmjuka och avslappnade sätt som gör att jag bara vill fortsätta läsa.
Boken tar upp filosofiska frågeställningar, hur du kan förhålla dig till saker som våra västerländska hjärnor ibland har blivit lärda att förkasta, prana, den fysiska delen och något som jag är totalt inne på nu – tantra.

Så många gånger som jag sa ”ahaaa” högt, tog bilder på meningar, skrev ned och gjorde mailutkast för att inte tappa bort alla ögonöppnande tankeväckare som jag fick – så många guldkorn! Därför önskar jag att förlaget skulle låta en översättare kasta ett öga på boken innan den trycks i nästa upplaga, en hel del stavfel och underliga meningsuppbyggnader (jag vet, ska jag säga haha) rubbar flowet på boken som i övrigt är helt briljant – alla yogautbildningar borde ha den här på sin litteraturlista!

Oavsett om du är helt grön eller hållit på med yoga ett tag och nördat ner dig i den härliga djungeln som är dess filosofi rekommenderar jag alla att skaffa boken snarast!

Dags för Min yogaspaning – Simon Krohns bok Närmare Något.
Jag har tipsat om den tidigare, det var en lång intervju med honom i tidigare nummer av Yoga World och vi puffade för boken här när den skulle släppas (du hittar den här). Nu kommer alltså recensionen.

Mitt första möte med Simon var på mitt första Yoga Games, jag och min rumskamrat sitter och mumsar i mig frukost när den här långa glada dansken kommer och frågar om han får joina oss, vi har ett trevligt samtal sedan beger vi oss. Senare inser jag att den vänliga, spralliga, mannen är Simon Krohn och ska hålla klass på gamesen. Oavsett om du har träffat honom tidigare eller inte möter han alla med ett leende, det är som att han har hittat ”det där” inom sig själv så det finns ingen anledning att föreställa sig eller se ner på någon. Allt är som det ska.
När jag vid Yoga Games i Göteborg i år träffade honom igen och gick på hans föreläsning fick jag en inte så liten man-crush, tyngd bakom det han säger och skrattar åt sina egna skämt – mer sånt åt yogacommunityt!

Varför jag inleder med det här är för att jag inledningsvis i Simon Krohns bok Närmare Något inte riktigt såg det här avkopplade som jag känner när jag pratar med Simon. Den börjar väldigt djupt och allvarligt, eller kanske rättare sagt fokuserad så mina tankar om hur boken skulle fortsätta ledde mig att föreställa en tradig faktabok. Efter första kapitlet kom det positivt att slappna av och resten av boken fortsatte i Simons informativa, ödmjuka och avslappnade sätt som gör att jag bara vill fortsätta läsa.
Boken tar upp filosofiska frågeställningar, hur du kan förhålla dig till saker som våra västerländska hjärnor ibland har blivit lärda att förkasta, prana, den fysiska delen och något som jag är totalt inne på nu – tantra.

Så många gånger som jag sa ”ahaaa” högt, tog bilder på meningar, skrev ned och gjorde mailutkast för att inte tappa bort alla ögonöppnande tankeväckare som jag fick – så många guldkorn! Därför önskar jag att förlaget skulle låta en översättare kasta ett öga på boken innan den trycks i nästa upplaga, en hel del stavfel och underliga meningsuppbyggnader (jag vet, ska jag säga haha) rubbar flowet på boken som i övrigt är helt briljant – alla yogautbildningar borde ha den här på sin litteraturlista!

Oavsett om du är helt grön eller hållit på med yoga ett tag och nördat ner dig i den härliga djungeln som är dess filosofi rekommenderar jag alla att skaffa boken snarast!

Global Yoga grundutbildning i Stockholm – innan allt vaknat

Yoga 27 Aug
global yoga grund

Igår var första dagen av denna helgens Global Yoga grundutbildning i Stockholm, som jag skrev när Elaine frågade hur det gick: ”inga dödsfall och vi höll tiderna, det känns som en lyckad dag”.
Eftersom jag gillar att vara ute i god tid ar jag där en timme innan vi drog igång för att fixa allt, sedan tror jag att jag blinkade för dagen var över.
Min bloggranne Elina skrev om ord här om dagen, hur att välja några innebär att du väljer bort andra, och oavsett vilka jag väljer eller väljer bort jag inte förmedla det som känns inom mig just nu. Det är mer färger, former och ljudeffekter som gör rättvisa till vad jag upplever där inne, helt plötsligt förstår jag var abstrakt konst kommer från.

Någonstans hann jag ta upp kameran och fota bilden ni ser ovan, massa nya yogalärare in the making, alla är nyfikna, öppna, ifrågasättande och på sin egen resa. Ser fram emot vart denna, och nästa, helg tar oss.
Nu är det kanske dags att ta på mig kläder, köra yoga på den halva kvadratmeter som detta hotellets golvyta bjuder på och sedan bege mig av för dag 2 av Global Yoga grundutbildning i Stockholm.
Vad har du för planer denna lördag?

Igår var första dagen av denna helgens Global Yoga grundutbildning i Stockholm, som jag skrev när Elaine frågade hur det gick: ”inga dödsfall och vi höll tiderna, det känns som en lyckad dag”.
Eftersom jag gillar att vara ute i god tid ar jag där en timme innan vi drog igång för att fixa allt, sedan tror jag att jag blinkade för dagen var över.
Min bloggranne Elina skrev om ord här om dagen, hur att välja några innebär att du väljer bort andra, och oavsett vilka jag väljer eller väljer bort jag inte förmedla det som känns inom mig just nu. Det är mer färger, former och ljudeffekter som gör rättvisa till vad jag upplever där inne, helt plötsligt förstår jag var abstrakt konst kommer från.

Någonstans hann jag ta upp kameran och fota bilden ni ser ovan, massa nya yogalärare in the making, alla är nyfikna, öppna, ifrågasättande och på sin egen resa. Ser fram emot vart denna, och nästa, helg tar oss.
Nu är det kanske dags att ta på mig kläder, köra yoga på den halva kvadratmeter som detta hotellets golvyta bjuder på och sedan bege mig av för dag 2 av Global Yoga grundutbildning i Stockholm.
Vad har du för planer denna lördag?