Att yoga och meditation kan främja kreativiteten är ett välkänt faktum. För författaren, journalisten och skrivpedagogen Viktoria Myrén blev dessa metoder dessutom oumbärliga verktyg för att hantera de effekter – både de positiva och de negativa – som följer med konstnärligt skapande.
När Viktoria Myréns debutbok I en familj finns inga fiender släpptes 2009 hyllades den av en i stort sett enig kritikerkår. Hon nominerades till Borås Tidnings debutantpris, fick massor av medial uppmärksamhet och åkte runt på olika författarevenemang där hon delade scen med storheter som Kerstin Ekman och Håkan Nesser. År 2011 gavs hennes andra roman Iris ut, även den till kritikernas förtjusning. Men till skillnad från tiden efter debuten uteblev den stora uppmärksamheten, något som gjorde Viktoria både besviken och självmedveten.
– Jag var aldrig riktigt bekväm med allt ståhej efter första boken, säger Viktoria idag. Jag tyckte det var jättejobbigt, speciellt eftersom det var en bok med självbiografiska drag. Men efter Iris blev det väldigt tyst och tomt och då blev det jobbigt, ironiskt nog. Det var då jag insåg att det inte spelar någon roll hur det går för mina böcker – om jag vill fortsätta skriva, vilket jag vill, måste jag hitta ett sätt att förhålla mig till allt som följer med ett författarskap.
FÖR ATT KUNNA hantera sitt förhållande till skrivande, uppmärksamhet eller brist därpå och det oundvikliga faktumet att behöva bli recenserad för det hon gör, var Viktoria tvungen att hitta sin egen motivation. Och lösningen fanns närmare än hon anade.
– Jag var inte deprimerad, men jag kände en sorts tomhet och inre stress, samtidigt som jag visste än mer att det faktiskt var skriva jag ville göra. Jag hade hållit på med yoga och meditation tidigare, men det var först efter andra boken som jag på riktigt ”fattade”; jag insåg att det inte handlade om att om jag bara får uppmärksamhet så blir allt bra, utan att jag måste angripa problemet från andra hållet. Istället för att gå utåt måste jag gå inåt, meditera mera och satsa mer på yogan.
VIKTORIA HAR ALLTID haft en dragning åt det andliga, menar hon, men det var först vid den här tidpunkten som just denna del av yogatraditionen blev klar och tydlig för henne. Under samma tid utbildade hon sig också till skrivpedagog och jobbade med metoder där man använder sig av sinnet och inte tänker på kroppen, på samma sätt som yoga gör.
– Yogan handlar för mig mycket om att vara i min kropp, och att lära känna min kropp och framför allt – att lyssna till den. Det är samma sak med meditation. Jag kom till insikten att jag hade alla verktyg till hands för att skapa balans i mitt liv, men att jag behövde bli bättre på att använda dem. Det som var nytt var inte mediterandet i sig, utan att koppla ihop det med skrivandet. Att skriva kräver lugn, inte det motsatta. När man är helt uppe i varv är det svårt att skriva. Lite som jag tänker mig yoga – att man är alert, men samtidigt avslappnad. Jag håller på mycket med ashtangayoga och där kan man ibland se personer som verkligen kämpar med att komma in i vissa positioner, medan det för andra ser så löjligt enkelt ut när andning och positionerna bildar ett enda flöde. Det går att jämföra med att skriva: jag försöker hitta det läget i skrivandet, att det inte är krampartat, utan bara flyter på.
Viktoria har haft ländryggsproblem och erkänner utan omsvep att yogan ibland varit rent ut sagt skitjobbig. Det har dock släppt nu och hon säger att hon lärt sig otroligt mycket på att jobba med sina problem.
– När jag håller kurser fokuserar jag mycket på att det är själva processen som är det viktiga och det gäller ju både skrivande och yoga. Jag har blivit mycket starkare, fått mer magmuskler och lärt mig att aktivera olika muskelgrupper på ett nytt sätt. Det är en enorm skillnad från tidigare och jag vet nu att den där jobbiga perioden var bra för mig, även om det kändes helt värdelöst under tiden (skratt).
Viktoria håller numera regelbundna kurser i intuitivt skrivande, där man använder sig av sinnena och kroppen för att komma åt ett kreativt flöde och där inslag av meditation och mindfulness är en hjälp för att koppla bort den analytiska delen av hjärnan. Hon använde inte sin egen yogaträning som ett hjälpmedel för skrivandet till att börja med, men säger att hon kan inse saker under yogaklasserna som gör att hon förstår sitt skrivande bättre.
– Det handlar nog om en grundläggande förståelse för processen, att göra det man älskar ofta och att inte alltid ha krav på att det måste bli något varje gång, säger hon. Alla hittar egna strategier för att hantera det negativa, och oavsett om det handlar om yoga, mindfulness eller ridning, som jag också håller på med, så handlar det ju om att vara i någonting fullt ut, i stunden. Som när man sitter på hästryggen och har den där fullständiga kontakten med djuret under sig, eller skriver och hamnar i ett flow, eller utövar yoga eller meditation och så stillnar allt. Det är de stunderna som betyder något.
VIKTORIA TYCKER FORTFARANDE att det är ”skitjobbigt att bli recenserad” och önskar ibland att hon kunde hitta en lösning för att få bort dessa känslor. Men under resans gång har hon istället förstått att hon måste stå ut med känslorna och det är någonstans där kärnan i det hela ligger.
– För mig handlar mindfulness inte om att sudda ut jobbiga känslor, utan att tvärtom acceptera att jobbiga känslor FÅR finnas; att det är okej att de finns där och att man lär sig att leva med dem.
Text: Ola Karlsson Foto: Melker Dahlstrand
LÄS MER: Läs Simon Krohns bästsäljare om yogafilosofi
LÄS MER: Så får du mer ~ing i livet
