Michael James Wong ser sig först och främst som elev, i andra hand lärare och han både tränar och lär ut med ett öppet sinne och stort hjärta. Han är mannen bakom Boys of Yoga, ett projekt som syftar till att förändra mäns syn på yoga.
Även om jag själv alldeles uppenbart tillhör målgruppen för Boys of Yogas mission måste jag tillstå att jag på förhand var aningen skeptisk till deras klass på Yoga Games i Stockholm. Helt i onödan ska det visa sig. För Michael James Wong och hans fyra kollegor ger en fantastiskt fin och skönt flödande klass, där både kroppen och sinnet får sitt. När jag träffar Michael efter hans egen klass Dogs & Frogs (min personliga favorit under hela festivalen) visar han sig vara inte bara en ytterst ödmjuk och vältalig kille – han har även full förståelse inför mina tveksamheter.
– Jag är fullt medveten om att det är lätt hänt att man dömer Boys of Yoga på förhand, säger han och ler. Många tror att det bara är en uppvisning där ett gäng hippa killar med skägg står på händer och vänder ut och in på sig själva. Många får sina föreställningar om killar som yogar från sociala medier och man väljer lite vad man vill se. Jag vill visa det positiva med yoga och det är viktigt för mig att hålla projektet inom vissa gränser, och se till att de som är involverade gör det av rätt anledningar, att de har rätt inställning. Boys of Yoga handlar inte om att visa upp sig och få en massa följare på Instagram.
Vad handlar Boys of Yoga om mer konkret?
– Det är ett projekt som syftar till att skapa uppmärksamhet och medvetenhet, en rörelse som ska uppmuntra till att få fler killar att börja med yoga. Jag vill skapa fler möjligheter, öppna fler dörrar så att killar lättare kan komma in i yogan och visa upp ett nytt perspektiv som kanske inte syns så ofta.
Så om projektet är fullständigt lyckat så har det rent krasst spelat ut sin roll?
– Exakt. Om projektet lyckas med det jag har som målsättning så har det gjort sig självt överflödigt. När yoga blir lika självklart och naturligt som exempelvis löpträning och alla, eller åtminstone den halvan av befolkningen som jag representerar, är öppen, hälsosam och glad har jag lyckats. Men där är vi ju inte ännu (skratt).
Har du sett några förändringar sedan du startade projektet för ett år sedan?
– Enorma förändringar. Och jag tror det beror mycket på hur västvärlden rör sig framåt och omfamnar yoga. Jag vet inte hur mycket det beror på Boys of Yoga, men jag har märkt att folk antingen älskar eller hatar projektet. Det blev en snackis ganska omgående och på många sätt var det därför jag satte igång det. Att vi sedan utformade det stilistiskt snyggt gjorde att många blev misstänksamma och undrade vad syftet var; om det handlade om att promota vissa lärare eller att göra det coolt med killar som yogar. Men det var okej, för det gjorde att folk pratade om det och när man synar projektet i sömmarna upptäcker man att det bara finns en positiv intention bakom. Det har många börjat förstå och jag har fått otroligt mycket stöd. Det syns inte minst här i Stockholm, där olika lärare samsas och tar sina egna perspektiv på vad yoga är och skapar en helhet. Det har skett en stor utveckling inte bara inom projektet, utan även inom yogavärlden.
Hur började du själv med yoga?
– Jag växte upp i Los Angeles och yoga fanns överallt, men jag testade inte själv förrän i 20-årsåldern. Jag var skeptisk till en början och gick troligtvis dit av helt fel anledningar, grupptryck och annat. Jag tyckte det var okej, men inte mer. Efter ytterligare ett halvår gick jag igen för att alla mina vänner gjorde det och någon gång längs vägen föll polletten ner, jag vet faktiskt inte exakt när. Jag har inget ”this is it moment” (skratt). Men så fort jag kom över att det inte bara är den fysiska biten det handlar om – vilket på många sätt är fallet i LA – och jag gick på några bra klasser där filosofin bakom fick större utrymme, så insåg jag att det fanns något större. Det var ett långsamt uppvaknande och nu, 15 år senare, är yogan vad jag gör och vem jag är.
När insåg du att yogan var en så stor del av dig och ditt liv att du inte kunde ignorera det längre?
– För omkring 10 år sen. Jag tränade regelbundet och plötsligt upptäckte jag att alla mina vänner och alla jag umgicks med var yogis. Jag insåg att jag var en del av en fantastisk community och då bestämde jag mig för att gå en lärarutbildning. Det var egentligen bara för att fördjupa mina kunskaper, men det ena ledde till det andra på ett naturligt sätt. Nu är jag på den väg jag vill vara och där jag kommer att vara så länge jag kan se. Vid den här tidpunkten var det inte så många killar som höll på med yoga. Många killar jag kände utövade visserligen yoga under min uppväxt, mest för att det var en del av kulturen i Los Angeles och ingen av dem var yogis per se. Nu när jag åker till LA – är däremot alla yogis (skratt).
Var det ur det perspektivet som idén till Boys of Yoga föddes?
– Ja och nej, egentligen. Även om jag inte hade många killkompisar som var yogis, har jag haft turen att träffa väldigt många goda förebilder i form av manliga yogalärare, både i USA och Australien. Boys of Yoga kom mer från tanken och viljan att försöka visa ett annorlunda perspektiv när det gäller killar och yoga – en bild som kanske inte syntes så mycket i vanliga fall. Det finns en fantastisk community med manliga yogis som gör fantastiska saker, men det är lätt att man får en ensidig bild av det och detta blir i sin tur till en sanning.
Jag kunde inte undgå att tänka på att det var runt 90 procent kvinnor under era klasser. Hur känner du inför det?
– Man måste börja någonstans (skratt). För mig är projektet lyckat om vi kan få EN ny kille att börja med yoga. Jag tycker det är fantastiskt att så många kvinnor kommer på våra klasser. Det är en sådan positiv kraft och ett otroligt bra bevis på vad yogaträningen betyder. Det här projektet är också det bästa verktyget för kvinnor att visa sina bröder, fäder, män eller pojkvänner yoga ur ett annat perspektiv. Jag har fått så mycket fantastisk feedback från kvinnor som säger att de tack vare oss äntligen hittat ett sätt att förklara för sin bror eller pojkvän vad yoga faktiskt är.
Vad ger yoga dig personligen?
– Yoga hjälper mig att skapa utrymme. Den har lärt mig att fokusera på det som är viktigt för mig och att släppa allt som är överflödigt. Jag är inte så bra på asanas egentligen, jag försöker bara röra mig på ett sätt som känns bra och naturligt. Det som funkar idag kanske inte funkar imorgon. I västvärlden likställer man framgång med att ha mycket att göra och så är det ju inte. Yoga har hjälpt mig att få lite perspektiv på vad, och vilka, som är viktiga i mitt liv. Fysiskt sett håller yogan mig i form, men yoga handlar om så mycket mer än det som händer på mattan, även om det tagit tid för mig att förstå det. När man väl gör det förändrar det livet för alltid.
En liten spaning jag har är att jag märkt att manliga lärare, dig inkluderat, oftare använder sig av humor i sina klasser än vad kvinnliga lärare gör. Vad tror du det beror på?
– Det har jag nog aldrig tänkt på. Det kanske grundar sig i någon barnslig killhumor-grej (skratt). Men eftersom det är mycket kvinnor inom yogan, finns det som manlig lärare ett extra lager man måste ta sig igenom, och då är humor ett bra verktyg. Det visar inte bara vem man är, det håller också egot i schack och visar att yogarummet är ett jämställt utrymme. Humor får också folk att slappna av och ger ett annat perspektiv på vad träningen bör vara. Det ska vara roligt, kort och gott. Det handlar inte om att jag ska säga åt er vad ni ska göra. Den enda skillnaden mellan lärare och elev är att den ene har mikrofonen. Vi gör samma sak och delar samma utrymme. Jag brukar säga ”we’re here to enjoy, not to endure”. Det tycker jag sammanfattar min filosofi när det gäller yogaträning ganska bra.
Har du något annat motto eller mantra som du använder dig av när livet känns tungt?
– Lev inspirerat, inte med stolthet. Inspiration gör att du tar dig framåt och stolthet gör att du hela tiden tittar i backspegeln. För mig är det alltid mest spännande att se vad som händer bakom nästa krök.
Text: Ola Karlsson
