Gillar du yinyoga? Här kan du läsa intervjun med amerikanska yogaläraren Sarah Powers, som berättar om hur yoga gett henne sinnesfrid och förändrat henne inifrån och ut.
Jag började med yoga på college
Jag visste att jag bar runt på mycket stress i både kroppen och sinnet, men jag visste inte hur jag skulle bli av med den. Jag såg en scen i filmen Always But Not Forever där Patti Townsend höll på att göra slut med sin man. Efter grälet gick hon ut i sin trädgård och satte sig på en matta. Hennes andetag blev långsammare samtidigt som hon började röra sig i positioner som såg så vackra och kraftfulla ut. Jag hade aldrig sett någon spendera tid med sig själv på det sättet och jag kommer ihåg att jag tänkte att jag skulle behöva det. Så jag tog en tripp till den närmaste yogastudion. Jag bodde i västra Los Angeles för tillfället, och som om det var ödet så var det ingen mindre än Patti som var yogalärare där. Även om jag var väldigt ung kände jag att jag hade kommit hem till någonting välbekant, ett ställe där jag kunde fortsätta utvecklas under resten av mitt liv.
Jag träffade många inspirerande människor när jag var ung
Jag känner mig lyckligt lottad som fick chansen att så tidigt möta personer som brann för alla aspekterna av yogalivet. I studion hängde lärarna och studenterna tillsammans på lika villkor och de diskuterade yoga, olika traditioner och meningen med livet. Många av de här personerna reser nu jorden runt jorden och lär ut yoga. Jag var då i 20-årsåldern och det var en väldigt rik tid i mitt liv. I sju år ägnade jag helgerna åt olika yogaworkshops. På vardagarna praktiserade jag ashtangayoga hemma eller i studion och samtidigt studerade jag iyengaryoga och yogaterapi (som kallades viniyoga då).
Jag lärde mig mycket om mig själv under de här åren
Mina första lärare betonade vikten av att andas långsamt och medvetet genom diafragman. Det lindrade inte bara min oro, utan gav mig också energi på ett helt nytt sätt. Jag lärde mig använda positionerna för att lära känna min kropp, istället för att använda kroppen för att lära mig en position. Den här nyfikna inställningen, som var helt utan tävlingsanda, formade om min syn på smärta och njutning. Jag lärde mig att jag inte behöver fly från allt obehag och inte heller alltid sträva efter lycka, eftersom båda känslorna är viktiga delar av livet. Jag började uppskatta fler aspekter av livet när jag utvecklade en kroppscentrerad inre grund att stå på. Dessa verktyg har lättat mitt psyke och gett mig medvetenhet att vara närvarande i nuet, och de har gjort att jag ständigt utvecklar min yoga.
Jag delar med mig av min yoga
Jag, min yoga och mitt lärande är en och samma sak. Jag lär ut långsamma linjebaserade flöden som guidas av andningen, samtidigt som jag lär ut golvpositioner som ska hållas i flera minuter åt gången för att förstärka organen och meridiansystemet. Jag vill förutom det rent praktiska användandet av den praniska kroppen också framhäva betydelsen av att vi tränar på att bli mer medvetna om nuet och fångar upp vad som händer från stund till stund, med ett nyfiket och närvarande sinne. Jag lär dessutom ut medveten meditation, och eftersom jag är utbildad i psykoterapeutiska metoder så gillar jag att ta med psykologin in i yogastudion. På mina klasser brukar vi hålla yin-positioner samtidigt som vi ägnar oss åt djupa funderingar. Min stil är en blandning av yoga, buddhism och psykologi och jag kallar det för ”Insight Yoga”. Min man Ty och jag driver Insight Yoga Institute, som är en interdisciplinär inställning till livslångt lärande genom daglig yoga och studier. Vi lär ut de här metoderna genom tysta retreats och träning runt om i världen för yogautövare och lärare som är intresserade av att korsa traditionella visdomar med sin egen yoga och lärarstil.
Jag älskar att utöva yoga och själv vara student
Jag går ofta på meditationsklasser och deltar själv i tysta retreat. Jag njuter av att diskutera med andra lärare, elever, mina nära vänner och min familj. Jag läser också mycket och älskar att vara ute i naturen, speciellt vid ett varmt hav. Men jag tycker lika mycket om städer, och när jag bor i New York så älskar jag att utforska olika restauranger och museum, se pjäser och lyssna på livemusik. Jag vill hålla mig uppdaterad om världspolitiken, miljöförstöring, jämställdhet och om hur alla barn runt om i världen ska få bättre utbildning. Jag älskar att ge människor verktygen för att de ska kunna leva ett hälsosammare, lyckligare liv. Jag har skapat ett program tillsammans med en av mina vänner som hjälper till att sprida yoga och mindfulness till unga kvinnor som befinner sig på platser där de ofta inte har den möjligheten. Vi har nyligen varit i bergen i Sydafrika, i KwaZulu-Natal, där vi hade en kurs för 15 flickor mellan 12 och 20 år. Två av deltagarna var extra inspirerade, och vi ska hjälpa dem att börja träna till yogalärare. Vår plan är att åka till olika länder och erbjuda den här möjligheten till fler unga kvinnor.
Min egen praktik är viktig för mig
För mig är inte yoga och det dagliga livet olika saker. Ändå känner jag att det är viktigt att ta separat tid för min formella praktik. Att vakna upp utan att diskutera med andra eller kolla min iPhone hjälper mig att ägna full uppmärksamhet åt den inre världen under några timmar varje morgon, innan jag kommer ut i världen och deltar i alla komplexa händelser och förhållanden. Jag gillar intensiv praktik, precis som jag gillar att lära ut intensivt. Nu för tiden lär jag mest ut yoga på retreats, eftersom jag vill kunna ha flera timmar varje dag tillsammans med mina studenter.
Yoga kan hjälpa oss att nå det optimala livet
Jag känner att vi alla behöver mycket uppmuntran och stöd för att ta ansvar för våra liv. Många av oss behöver hjälp för att hela våra psykologiska sår och känslorna av skuld, skam och otillräcklighet. För att kunna leva ut vår fulla potential måste vi utveckla en praktik som hjälper oss att se våra dåliga vanor, och samtidigt uppskatta de goda vanorna som låter oss njuta av vår kropp och vårt sinne, även våra brister. Yoga, som en del av praktiken, är en väg in och en väg ut.
Yoga har blivit mycket mer populärt idag
Å ena sidan är det fantastiskt att yoga har blivit så vanligt att många fler kommer i kontakt med det här uråldriga sättet att hela sig själv. När jag började på 80-talet fanns det väldigt få yogastudios i världen och knappt någon visste vad det var. Men de som utövade yoga hade ett större genuint intresse och var passionerade i sökandet efter sätt att förstå sig själv och livet på. Nu finns det fler stilar och lärare än någonsin, men på ett sätt är kvaliteten sämre. Det är så många lärare som inte har utövat yoga tillräckligt länge, och som inte har det djupet som lärarna hade förr. Förr i tiden utövade man yoga i alla olika dimensioner i minst ett decennium eller mer innan man ansåg sig vara kvalificerad nog att guida andra i yoga. När vi utvecklar en kompetent självpraktik kommer med tiden vårt lärande bli en förlängning av vår personliga utforskning. Bhavana (sanskrit för utveckling) uttrycker detta på ett fint sätt. Det är en gradvis, utvecklande process utan genvägar och det vi lär oss och förstår kan vi dela med oss av till andra som lärare. Idag verkar det som att många bara vill bli yogalärare för att göra karriär, utan att ha en stor nyfikenhet på livet och saknar djupet från en utvecklad praktik. Och självklart påverkar lärarnas riktning studenterna.
Yoga har fortfarande kraften att förändra
Även om många gör yoga av andra anledningar idag känner jag att yoga fortfarande har potentialen att infiltrera människors liv och, helt oförväntat, förändra dem från insidan. Några kanske går på klasser för att få bra träning, för att de är skadade eller har stressrelaterade problem. Andra kommer för att bota sin depression, utveckla en ny arkitektur i kroppen eller för att uppleva en inre frid. Yoga har potentialen att påverka alla de här problemen positivt och påverka de här människorna djupt, oavsett vilken anledning de först hade att gå på yoga. Jag är optimistisk och tror att ju fler som börjar med yoga och får ta del av den kroppscentrerade närvaron, desto mindre lidande kommer de känna och desto mer kreativ kommer världen bli. Jag känner mig otroligt tacksam över att ett liv med yoga kan berika vår vardag och jag hoppas att fler personer ska vända sig inåt och utveckla en praktik för att nå insikt och visdom.
Jag har så många minnesvärda yogastudenter
Vi bor i norra Kaliforniern, nära ett högsäkerhetsfängelse. Min man Ty och jag blev inbjudna dit för att lära ut yoga till fångarna. Bland dem fanns män som var dömda till livstid och som hade begått grova brott mot kvinnor. De hade aldrig haft en kvinnlig lärare innan jag började där, och jag blev ombedd att ensam hålla klasserna i början. Ty skulle inte vara med förrän efter två veckor.
När jag först träffade internerna blev jag förvånad över hur äkta de verkade. Jag antar att alla filmer och serier hade gjort mig fördomsfull, och jag trodde att de skulle vara aggressiva. Som tur är var det tvärtom. De introducerade sig själva, deltog i meningsfulla diskussioner om yoga och ville att jag skulle förstå hur mycket de uppskattade klassen. När jag gick runt och instruerade var jag supermedveten om alla mina rörelser, eftersom jag visste att det inte var en vanlig klass och inga vanliga studenter. Efter klasserna hade vi alltid lite tid för diskussion. Jag fastnade framför allt för en stilig man i 60-årsåldern med latinamerikanskt ursprung. Han verkade verkligen åtnjuta skräckblandad respekt från de andra deltagarna i gruppen. Han kom självsäkert in i salen när alla andra redan var på plats, blinkade åt mig och rullade ut sin matta längst fram. Jag njöt av hur elegant han rörde sig genom hela sessionen. Senare fick jag veta att han precis hade fått sin sjätte och sista överklagan avslagen, ändå visade han aldrig någon ilska eller besvikelse över att han utan tvekan skulle tvingas tillbringa resten av sitt liv i fängelset. Hans välutformade svar under diskussionerna avslöjade att han var en eftertänksam man som verkligen njöt av yoga och meditation. Innan han gick ut från klassen skakade han min hand med tindrande ögon. Sedan la han armen runt en annan intern på ett faderligt sätt och sa någonting som fick den andre att både stråla och småskratta. När Ty kom in efter några veckor visste de intagna att han var min man. Precis som vanligt kom den 60-åriga mannen in sist, men den här gången pausade han framför min man. Han lutade sig riktigt nära honom och sa med en allvarlig min att ”det var en bra plan att skicka in din fru först för att kolla läget och se att allt är säkert”.
Ta även en titt på Vevves illustrerande inlägg om Yinmys – 5 positioner som får dig att släppa allt från hennes blogg Tala Ohm Yoga.
