I varje nummer av Yoga World svarar yogaläraren Veronica ”Vevve” Jäderlund på läsarnas frågor – maila in din fråga och håll utkik efter svaret här, i tidningen eller i bloggen.
FRÅGA:
Kulturell appropriering – jag vill höra dina tankar i ämnet, speciellt då inom yoga, då jag vill lära mig mer om det. /Fråga från Instagram
SVAR:
Superbra fråga om ett ämne som är högaktuellt.
Bara att mitt svar utgår ifrån mig och min erfarenhet, en vit västerländsk kvinna som har möjligheten att uttrycka mina åsikter om yoga i ett stort magasin, påvisar en viss problematik med hur ensidig bild vi visar upp som norm eller ”vad yoga är”.
Den bästa förklaringen av begreppet jag hört är Amandla Stenbergs beskrivning. Det kommer från en videoreplik hon gav i sammanhanget om hur svart kultur blivit mode och ni får läsa min översättning:
”Linjen mellan kulturell appropriering och kulturellt utbyte kommer alltid att vara suddig. Appropriering uppstår när en stil leder till rasistiska generaliseringar eller stereotyper där den härstammar men anses vara cool eller rolig när de privilegierade börjar använda den själva. Kulturell appropriering sker när den som anammar kulturdraget inte är medveten om den djupa betydelsen av den kultur som de deltar i.”
Kulturell appropriering är att profitera på att plocka ut vissa delar, beteenden eller stilar från andra kulturer än sin egen. Historien visar på en eurocentrisk världsbild samt hur vita västerlänningar har ansetts, och ansett sig själva, vara överlägsna. Och alla andra kulturer underlägsna, något som man har förtryckt, kolonialiserat och utnyttjat för egen vinning. Detta tills någon del av den mindre värda kulturen blommat upp och den vita kulturen, som anses vara norm, tar till sig och exploaterar den utan att bekräfta ursprunget eller validera kampen och problematiken som det är en del av.
VAR GÅR GRÄNSEN?
En del anser att vita européer inte får ha exempelvis kläder med afrikanska mönster eller bindi (prick i pannan) för att det inte är en del av vår kultur. Att vi måste veta ursprunget till alla kulturella symboler vi använder om någon skulle fråga. Är det ett skäligt krav eller kan vi inte bara få ha det vi tycker är snyggt? Har inte kulturer alltid bytlånat från varandra? Liknar inte alla ursprungsbefolkningars riter, religioner och stilar varandra till stor del? Är det inte att vara överkänslig att säga att ”de här delarna får bara den här gruppen människor ta del av”? Varför kan vi inte alla bara dela kultur, stil och allt som vi vill med varandra? Visst vore det trevligt, men kanske aningen naivt och verklighetsfrånvänt att säga så.
I vårt samhälle finns rasism och förtryck där vita västerlänningar alltid har fått fördelar och aldrig dragit det korta strået. Så det kanske inte är upp till oss att ha tolkningsföreträde eftersom det inte är vår kultur som blir utnyttjad, eller vi som har en långt gången historia av att leva i förtryck. Om vi ser till yoga specifikt har det sina rötter i Indien, ett land som länge var koloniserat av Storbritannien. Något som såklart satt sina spår och skapar trauma. Som jag nämnde i svaret ovan är inte yoga en sak. Yoga är ursprungligen en livsfilosofi och hade från början inget med träning eller positioner att göra. Men det finns ingen obruten tradition av att praktisera filosofin eller studera yoga sutras. Detta var något som länge var bortglömt i Indien men uppmärksammades av britterna under 1700-talet (källa: Knut A. Jacobsen via Josephine Selander – På jakt efter den moderna yogan).
Den här sidan eller delen av sin historia valde sedan indierna att lyfta fram som ett sätt att spela på myten om dem för att forma bilden av det hälsosamma, mystiska Indien i omvärlden. Den typ av yoga som majoriteten praktiserar idag, som du hittar om du googlar ”yoga”, representeras av viga, vita smala kvinnor eller biffiga armbalanserande män. Det är en västerniserad version av yoga, utan religiösa kopplingar och med rötter i svensk Ling-gymnastik och brittisk bodybuilding (källa: Mark Singleton – Yoga Body: The Origins of Modern Posture Practice). Ger de svenska rötterna oss fri lejd till att claima yoga?
VEM HAR FÖRTUR TILL YOGA?
Får man använda sin historia och kultur som man vill bara för att den stammar från ens eget land? Är det mer okej än att någon från ett annat land eller kultur förmedlar det fast med genuin välvilja? Är det intentionen som avgör om det är okej eller inte? Eller har indier alltid förtur till yoga villkorslöst, medan vi andra måste lära oss allt om allt innan vi kan uttala oss eller börja praktisera? Jag kan inte svara på vad som är rätt eller fel, vem som har förtur till vad eller påstå att jag har lyckats praktisera och lära ut yoga utan att appropriera det. Jag försöker ha respekt för historian och dela med mig av traditionen utifrån hur den landar hos mig. Men jag hoppas att mitt svar hjälpt dig få klarhet i begreppet och hur du vill förhålla dig till det. /Vevve
LÄS OCKSÅ: Att tappa tilltron till yoga – och hitta tillbaka till min väg
LÄS OCKSÅ: Den sanna historien om modern yoga och asanas
