Hon har haft det tufft i livet, men alltid gått sin egen väg. Pia Bohlin är yogaläraren och smyckesdesignern som vänt de egna svårigheterna till att bli en hjälp för andra.
Pia växte upp i en dysfunktionell familj med missbruk. Hon har blivit utsatt för psykisk misshandel av partners, dem som skulle vara hennes närmaste stöd, och har överlevt tsunamin och många andra svårigheter. Självkänslan har varit i botten och självdestruktiviteten ett sätt att hantera motgångar.
– Jag har alltid haft styrkan att resa mig igen, även när det känns som att jag inte klarar mer, säger hon när vi slagit oss ned i sofforna i lägenheten i Sollentuna.
Det här är hennes borg, här känner hon sig trygg. Varje morgon börjar hon med meditation i den soffa jag nu sitter i. Utanför mulnar det för regn. Inne bjuds det på smoothie, choklad, nötter och värmande te medan Pia berättar sin livshistoria. Hade hon inte hittat till meditation och yoga på stranden i Indien, vet hon inte om hon suttit här i dag.
– Det kom till en punkt där jag inte hade något annat val än att bli på min egen sida. När jag behövde börja älska mig själv för att orka vidare, säger hon.
Det var när hon började tycka om den hon är inuti som Pia insåg att hon alltid har haft en enorm styrka inom sig, som både kan ta väl hand om sig själv och andra. Vi lämnar hemmets trygga vrå en stund. Och färdas tillbaka i tiden.
MÖTET PÅ STRANDEN
Det är i mitten av 80-talet. Pia är i 20-årsåldern och jobbar som barnsköterska på S:t Görans Sjukhus i Stockholm. Av en anledning som hon inte minns, troligtvis en oväntad nyfikenhet, hade hon köpt en yogabok som hon bläddrat i. Men hon hade inte praktiserat mer än så. Pia hade en pojkvän som var från Malaysia och de bestämde sig för att ge sig ut och resa, främst till Asien. Men det var inte till en början en andlig färd till öst utan snarare upptäckarlust och att ”leva livet” som drev dem.
– Jag var helvild och en rebell. Festade mycket, rökte och testade alla möjliga saker, säger Pia.
Men en morgon var det något som direkt och intuitivt fångade hennes intresse långt mycket starkare än alla andra upplevelser.
– Vi var på en strand i Goa och jag såg en tjej som yogade. Jag var fängslad, det var så fascinerande. Jag visste direkt att det här kommer bli min grej, säger Pia med en entusiasm som om hon var där igen, vid soluppgången innan dagen blivit allt för het.
Pia började söka efter en lärare. Snart fann hon en yogalärare från Armenien som fritt delade med sig av sina kunskaper om asanas. När hon lämnade Goa hade hon en daglig rutin av yogarörelser och en drivkraft att lära sig mer. Hon och pojkvännen åkte vidare till Indonesien, Malaysia, Thailand, Australien, Nepal och tillbaka till Indien. I Rishikesh begav hon sig på egen hand till ett ashram. Som enda västerländsk kvinna tillbringade hon där en månad med människor från hela världen. De delade gemensamma måltider, yoga och meditation.
– Jag kom i kontakt med en andlighet som jag känt av som barn, men tappat under mina stökiga tonår. Helt plötsligt öppnade sig det lock jag lagt på. Jag fick tillgång till kreativitet och bearbetade hur mycket som helst, säger Pia.
Inre möten kan vara skrämmande och med så mycket destruktivitet och utsatthet i uppväxten, kan det bli övermäktigt. Visst var det jobbigt att lätta på det hon försökt jaga ifrån sig och dämpa, men Pia upplevde det aldrig övermäktigt eller för svårt.
– Det kom mycket känslor och jag har gått sorgebearbetningskurser i flera omgångar och många år i terapi. Så det är ingen snabb process. Men där och då började min andliga resa, säger Pia.
När hon åter skulle träffa sin pojkvän på ett hotell i New Delhi, kom en av hans nyfunna vänner fram till henne.
– Det strålar om dig, det syns att du har varit på ashram, sa han.
De begav sig ut på gatorna och botaniserade bland alla vackra indiska smycken. Pia och pojkvännen började tillverka och importera smycken tillsammans som de sålde hemma i Sverige. Väl hemma, var Pia gravid.
SMYCKEN OCH SHAMAN
Pia saknade yogan och meditationen, men hade svårt att finna någon lärare på hemmaplan. Till slut fann hon via en bekant en shaman och buddhistisk lama, vi kan kalla honom Alvaro, som höll till i en Stockholmsförort. Han hade utöver svettiga två timmar långa asanapass även långa tibetanska, tantriska meditationer, pranayamapass och speciella initieringar och ceremonier.
– Alvaro utmanade oss och jag kom i många konflikter med honom. När jag hade med min son en gång sa han ”hej svartskalle” och jag blev förbannad. Då tänkte jag inte på att han också var svarthårig. Sedan kallade han mig svartskalle i stället, ända tills jag slutade reagera på ordet. Han ville att vi skulle lära oss att behålla lugnet oavsett vad andra säger eller gör, säger Pia.
Hon lärde sig mycket, men ibland kunde utmaningarna bli rent av skadliga.
– Jag kunde göra alla de där positionerna som man ser på Instagram i dag. Men jag har också skador i axlarna som jag inte kommer att bli av med. Jag stod på huvudet i tio minuter och axelstående tio minuter varje dag, men jag snedbelastade kotorna. Under passen med Alvaro kunde jag känna att det gjorde ont, men han pushade oss vidare, säger Pia.
Hon kunde gå upp i handstående och ned i brygga och älskade känslan av frihet och flöde i kroppen.
– Till slut kändes det instinktivt att jag hade lärt mig det jag skulle hos Alvaro. Det var nio värdefulla år. Allt som jag lärt mig finns förankrat i mig och ibland är det meningen att du ska byta riktning lite, detta brukar universum se till. Det sägs ju att när eleven är redo så kommer läraren, säger Pia.
YOGALÄRARUTBILDNING
Det var i mitten av 90-talet som hon fann den meditationsform hon än i dag utför varje dag, Sant Mat.
– Det är en meditation på det inre ljuset och ljudet, en inre resa, säger hon.
Hon åkte till ett retreat i Italien för att djupdyka i meditationsformen. Några år senare, 2004, gick Pia sin utbildning i hathayoga. Därefter har hon gått utbildningar i terapeutisk yoga och mindfulness.
– Jag har kommit i kontakt med min inre kärlek genom yogan och meditationen och vill dela de här verktygen för att fler ska få uppleva den här kraften som de redan har inom sig, säger Pia som också får mycket glädje av att hålla pass och själv mår så bra efteråt.
Hon är särskilt noga med att tänka skadeförebyggande och att deltagarna inte ska jämföra sig med varandra eller pressa sig för hårt.
– Jag blir oroad inte bara av att man kan skada sig om man felbelastar kroppen, utan också av att det är en trend i dag att vara väldigt smal. Jag har själv haft anorexia och kan känna igen beteenden hos folk som använder yogan som ett sätt att pressa sina kroppar när de skulle må bättre av att tillåta sig att slappna av mer, säger Pia.
Hon drömmer om att hålla yogapass för och med tjejer som blivit utsatta för våld, i kombination med intresset och professionen hon hållit vid sedan den första Indienresan, smyckestillverkningen. Det var 1997 som hon kom fram till idén med en kärleksknut, som sedan har utvecklats till en hel kollektion.
– Vi har alla en inre kärlek som binder oss samman och den kraften är starkare än all annan kraft. Det vill jag symbolisera med knuten. Vi kan rädda världen om vi tar fram den här kärleken inuti och ger den vidare. Smycket kan göra oss påminda om det, säger Pia.
Hon har även en kollektion med yogasmycken, med asanas och meditationsställningar, samt hjärtan med texten ”One love” ingraverat.
– Jag har haft destruktiva förhållanden men då har yoga och meditationen varit min räddare, där jag hämtat kraften. Det är därför som dessa yogasmycken och kärleksknuten kommit till, säger Pia.
Hon vrider på sitt armband med olika berlocker. En sittande framåtfällning och en lotussittande meditatör som hälsar namaste.
– Smyckena öppnar upp för frågor från andra. ”Vad är det där? Och vad menar du med ”One love”?” På så sätt får jag berätta om yoga och meditation och den här inre, enda och samma kärlek som vi alla har, säger hon.
Pia skänker 10 kronor per smycke till välgörenhet, bland annat till tibetanska skolbarn och ett barnhem i norra Indien.
– Världen behöver mera kärlek och du måste börja med att tycka om och acceptera dig själv. Yoga och meditation kan vara sätt att komma i kontakt med den inre kärleken, säger hon.
När hon sitter i soffan i sitt hem, sin borg, ser hon tillbaka på livet som fullt av lärdomar som tagit henne till den plats i livet och den känsla inombords som hon har nu.
– Livet är till för att levas fullt ut var du än befinner dig i för situation och att göra det bästa av det. Jag ser det som att jag har gått igenom mycket därför att jag skulle utvecklas andligt, lära mig att respektera, ha medkänsla och att älska mig själv och då gör man det med andra levande varelser också, menar hon och säger med eftertryck:
– Det du har lärt dig och har upplevt kan ingen ta ifrån dig. Din kunskap är din.
Text: Elina Sundström
